Time before you.

Minnerna av dig kommer sakta tillbaka, jag vill inte. Orkar verkligen inte med de, vill att det ska vara som bortblåst.
Jag vet inte vad jag ska tro. Du får mig att längta efter nått jag inte kan få. Vrf?
Önskar verkligen alla känslor för dig kunde försvinna, försvinna.
Jag hatar att du finns där jag är. Om jag bara slapp se dig skulle allt vara bra..
Du är som bortblåst i mitt huvud, lr är du verkligen de?
Varje gång jag ser dig, försöker jag ignorera dig.
Du är falsk, dum i huvudet.
Försvinn.
Varför ska mina bloggar börja handla om dig, det har gått 6 månader nu.
Orka egentligen att mina känslor finns kvar, bli aldrig kär. NÅGONSIN!
Det ställer bara till bekymmer..
Men frågan är om du har känslor kvar?
när vi ser varandra kollar du som fan..
Varför?
Jag vill inte se dig. Ändå gör jag det hela tiden..
Hoppas du läser detta och hela min blogg.
Vi har vart 2 meter ifrån varandra, utan att säga ett ord till varandra..
Ett hej? nej, vrf skulle vi känna varandra.
Jag är ful.
Jag vet att jag är. Det behöver liksom ingen tala om, för det vet jag redan.
Mitt självförtroende, ingen aning.
Life goes on.
Jag SKA glömma av dig. Du finns inte längre, du är en kille på stan bara.
RADERAT!
Tyvärr så går det inte radera dig, du har stuckit en kniv i mitt hjärta och sakta ristat in i de.
Ärren efter dig finns kvar..
Omogen är du.
Hej då.