Varje minut, varje sekund

Jag vill så gärna skriva av mig, men känner att det inte är någon idé. Det händer så mycket i mitt huvud just nu om allting omkring en.

Kompisar, skola.. allt mellan himmel och jord. Varför blir det så här?

Jag har ett armband och en text från dig, stämmer de ens längre? Jag tror inte de. Jag bryr mig inte längre eller jo till vis del gör jag de för du gör samma misstag som en annan person.

Jag finns här för dig, men det är inte lätt när du inte prata med mig.

Just nu försöker jag inte få bättre kontakt med dig igen, skolan räcker bra för mig. Jag är så trött på allting. Nu blev jag personlig ändå..

Ja ja.. Jag har gjort en present till dig med men vet inte om jag vill ge dig den längre. Du är en underbar kompis, men du är frånvarande nu.

Something takes a part from me.