Ensamhet.

Dom senaste 2 veckorna har jag gått och tänkt, på allt mellan himmel och jord. Vet inte riktigt vad det är med mig, vart så trött på allting. Jag vill verkligen att allt ska bli bra igen, men jag vet inte om det kommer bli de. Snart slut med Tobias med, jag känner att vi inte passar riktigt ihop. Han är för liten, vi är på olika nivåer helt enkelt. Sen när jag fyller 18 så vill jag vara fri, kunna göra som jag vill. Visst kan man de med kille med, men känner mig instängd. Kanske pågrund av att jag aldrig direkt har haft en riktigt förhållande. Jag ångrar så mkt som jag har gjort det sista året, allt med killar oså. Det är inte mig, det är någon som jag vill vara lr kanske inte vill vara?

Jag vet inte hur jag ska förklara allting, det är så mkt som rör sig i mitt huvud. Jag vill inte skära mig själv igen, och jag har lovat många att jag inte ska göra det igen och det lovar jag denna gången. 

Att bo ensam är faktiskt riktigt tråkigt, jag vet att vissa tycker åh vad skönt men det är det inte. Det finns liksom inget och göra.. 

Igår sov jag hela dagen, helt slut efter helgen. Tobias sov hos mig i helgen, men jag är så trött nu bara för det är höst. 

Börjar om 5 min, mamma och dom kommer förbi idag med och ska sätta upp lampan. Det blir bra, hehe :) 

Aja, 

Pusshej <3